Utvärdering av esmart

Öka pedagogernas digitala kompetens
Eftersom min digitala kompetens tidigare inskränkte sig till det mest basala, har e-smart varit mycket behövligt för mig. Jag har inga problem att se fördelarna och praktiska användningsområden för digitala resurser i klassrummet, men jag har saknat såväl de tekniska kunskaperna som de praktiska förutsättningarna att använda dem i undervisningen. Genom e-smart har jag skaffat mig den tekniska kunskapen, men saknar i och för sig fortfarande de praktiska verktygen. För tillfället har vi en bärbar projektor på hela skolan, så det dagliga och spontana användandet av IT i klassrummet känns avlägset. Det känns i alla fall väldigt kul att känna till mer om vilka resurser som finns, och fundera över hur de kan användas på ett bra sätt i undervisningen. För naturligtvis är inte allt IT-användande, som ett självändamål, bra för inlärningen. Att hantera IT kan eleverna många gånger bättre än jag redan, så det är inte det som är poängen. Men vad jag kan, till skillnad från eleverna, är att utnyttja deras intresse och engagemang för IT till att skapa bra lärsituationer kring ett viktigt ämnesinnehåll. Jag ser IT som ett verktyg, men inte som ett innehåll. Jag är i första hand didaktiker, så VAD eleverna ska lära sig är den mest centrala frågeställningen, och sedan funderar jag vidare på HUR jag ska arbeta för att eleverna ska komma dit jag vill. Och där kommer IT in. Ska jag använda en wiki i undervisningen så är det inte wikin i sig som är målet, utan det intressanta är hur wikin kan användas för att nå olika kursplanemål.

Insyn i moderna verktyg, som wikis och bloggar, podcasting, och börja använda dem.
Den stora förtjänsten med de digitala lärresurserna är att de i de flesta fall bidrar till att stärka elevers motivation och engagemang för skolarbetet. För att ta ett exempel. Jag arbetar periodvis mycket projektorienterat och ämnesintegrerat (NO/SO), där elever gruppvis arbetar med olika frågeställningar. Det finns tonvis med fördelar kring detta arbetssätt, men en nackdel som ständigt återkommer är att det är svårt att hinna med och handleda elever så mycket som man skulle behöva. Svårt för att man under ett lektionspass inte hinner prata med alla, svårt för att man inte är delaktig i alla diskussioner i grupperna, svårt för att man inte hinner se hur långt olika grupper hinner. Jag har därför ibland försökt få elever att använda sig av loggbok, där de dels dokumenterar det de ”lärt sig”, dels det de behöver hjälp med. Hopplöst projekt. Loggböcker fungerar inte. De vet inte vad de ska skriva, de kan inte sätta ord på vare sig vad de kan eller precisera vad de behöver hjälp med (”Allt”, ”Inget”, ”Hitta fakta”…). Med åren har jag förstått att för att kunna beskriva vad man inte kan måste man kunna en del! Det är alltså inte en liten begäran jag gjort av eleverna. MEN, med wikins hjälp kan jag komma runt en del av problemen ovan. De är mer vana vid loggböcker och att ”tänka högt” på nätet, fast i form av bloggar. Att tänka högt blir ett sätt att visa vad man kan, såväl som vad man inte kan, fast eleverna kanske inte uppfattar det så. Dessutom kan de på wikin lägga upp sin PowerPoint (om det är så de ska presentera sitt arbete) eller sina wordfiler, så kan jag gå in och titta på dem och se var i processen gruppen befinner sig. Min överblick blir helt enkelt bättre, och jag kan också ge dem skriftlig respons när jag inte hinner med den muntliga.

Ökade möjligheter till förbättrade resultat och måluppfyllelse.
Min erfarenhet är att eleverna tycker att det är roligare att dokumentera det de gör och kan i form av en wiki och/eller blogg, och det gör att arbetet flyter på med större smidighet. På det sättet blir också lärandet mer effektivt med förbättrat resultat som följd. Ytterligare en poäng är att man som lärare skaffar sig ytterligare ett tillfälle för bedömning. Jag tycker att det är vikigt att elever blir bedömda på många olika sätt, med olika former, så att man försöker ge alla elever möjlighet att visa sig från sina bästa sidor någon gång. Alltså gäller både skriftliga inlämningsarbeten, prov, muntlig redovisning, gruppdiskussioner etc som bedömningssituationer. Nu kan jag lägga till ytterligare en form, wikin eller bloggen. Så om en elev inte lyckas formulera några bra reflektioner eller slutsatser på provet kanske de har gjort det tidigare på wikin.

Nästa steg…
I framtiden hoppas jag kunna vidareutveckla detta ytterligare. Jag ska t ex prova att använda själva wikin som en redovisningsform, att varje grupp gör en snygg wikisida och fyller den med sitt innehåll (inte som nu när de mest skriver frågor och lägger upp sina filer på den). Inte för att innehållet nödvändigtvis blir bättre så, men för att det blir ett roligare sätt att dokumentera det man gör och redovisa det man lärt sig. Men den stora utmaningen för mig är att hitta tid att lära mig mer om alla dessa digitala lärresurser ordentligt så att jag sedan kan använda det på ett bra sätt i undervisningen. Jag tycker det skulle vara mycket positivt om det blev en uppföljning av denna kurs, där fokus blir mer på våra egna praktiska didaktiska tillämpningar. Just nu tycker jag det har gått för kort tid för att jag ska ha hunnit utveckla/tillämpa så mycket av det jag lärt mig, men på sikt hoppas jag det kan ha hänt mer. Det skulle därför vara jättekul att få se vad alla andra hunnit göra om en termin. En stor poäng med denna utbildning har också varit att jag fått tillfälle att träffa fler kollegor i kommunen och fått en liten inblick i hur det kan se ut och fungera på olika skolor/klassrum. Av den anledningen skulle det också vara värdefullt att upprätthålla kontakten i gruppen i form av en uppföljningsträff. /Pia

Lär av eleverna

Så mycket för all utbildning... Är så stolt över att jag lyckats skapa en wiki och lägga upp lite länkar och sånt där basic. Men nu var det ett tag sedan, och när jag skulle lägga till en ny länk så lyckades jag radera alla elevernas sidor... Katastrof. Men vem räddade hela situationen? Såklart en av eleverna, som genast förstod hur sidan fungerade och hur man lade till tillbaka dem igen.
Alltså, vad har jag att lära dem??

Tröstar mig med att det här väl kanske är en av poängerna? Vi lär och skapar tillsammans. Om eleverna får tillfälle att känna sig duktigare än lärararen får de verkligen bekräftelse på det de kan. Självkritik: ger jag dem tillräcklig uppskattning för vad de kan om IT i vanliga fall? Visst blir det mycket gnäll om att de "sitter för mycket vid datorn" - som att det per definition inte är något värdefullt? Klart att det sker en massa lärande av det också. Jag vet mycket väl att långt ifrån allt lärande sker i skolan, men jag kanske glömmer det ibland. Det här var en bra påminnelse -fast lite pinsamt var det...

Så mycket nytt, så lite tid...

Fler workshops, mer lärande. Användbara och bra grejer, det kliar i fingrarna att få börja. Så kul, och nödvändigt, att få tänka och uppleva nytt. Men den teoretiska och den praktiska verkligheten går inte alltid ihop. Bara en sån enkel grej som att den enda rullbara datorn med projektor plötsligt saknade strömkabel igår omöjliggjorde allt IT-användande i klassrummet. Fler IT-resurser är på gång, jag vet, men det är NU jag skulle behöva träna och praktisera för att befästa det jag lärt mig.

Jag skulle naturligtvis också vilja hitta en massa mer tid till att fundera ut bra praktiska tillämpningar med eleverna. Hörde att personalen på Google i Sverige har 20% "egen tid" i sina tjänster. Företaget anser att personalens kreativitet ökar om de får chans att göra annat också.Vilken superidé. Jag är övertygad om att jag skulle kunna göra mycket mer nytt och mer genomtänkt om jag får mer tid att "skapa" undervisning. Det tar mycket tid att utforma bra lektioner (bra=kommunikation och reflektion), men tid mellan lektionerna är en bristvara.

Att bli mer e-smart är roligt och motivationshöjande, men det har sannerligen inga tidsbesparande effekter...

Å ena sidan...å andra sidan...

Det flyter på, så sakteliga. Träffar bara min grupp en gång i veckan så det hinner inte bli så mycket wiki. Men vi rör oss framåt. Utvecklat lay-outen något och försökt skapa struktur på startsidan. Den var alldeles för rörig. Efter workshopen om web 2.0 förra veckan blev jag väldigt inspirerad att utveckla användandet av wikin, men kände också att jag pga stor ovana, behöver så väldigt mycket tid för att få det bra. Jag har börjat så frön bland kollegorna också, hoppas att de kan få möjlighet att prova de med, för det är ju onekligen roligare att vara flera tillsammans och utveckla.

Kände efter förra veckans möte att jag börjar övervinna min skepsis, eller snarare rädsla kanske, för att använda nätet för lärande. Jag har introducerats till nätanvändning, inte genom att pröva själv och upptäcka alla fördelar, utan genom att ta del av andras erfarenheter och alla nackdelar. Föreläsningar om hur illa ungdomar kan råka ut på nätet genom att träffa fel personer, lägga ut bilder som används på fel sätt, reportage om hur lätt barn får tag på extrema våldsbilder och vad det gör med dem, ja det är ingen hejd på hur skadligt det kan vara. Så nu ska jag plötsligt tycka att det är jättebra, och att elever kan lära sig massor av att publicera saker på nätet. Och jag ser ju onekligen fördelarna, men måste ockå hantera all skepsis som byggts upp tidigare. Tänk om de använder min wiki för att skriva dumma saker till varandra, lägga ut bilder... då skulle det bli jobbigt. Jag är ju trots allt ansvarig för hur sidan används. Tycker det känns svårt att hinna vara steget före eleverna, och förekomma alla typer av användande, eftersom de är så mycket snabbare och bättre på det här än jag. Och allt på nätet känns så enormt oåterkalleligt, har man en gång publicerat så finns det där, någonstans.

Men, avslutningsvis, så känner jag mig absolut mer lockad än avskräckt trots allt. Jag ser ju, det lilla jag har kommit igång, att eleverna är SÅ entusiastiska och att de tillför och utvecklar sina projekt mer nu än vad de gjort förr. Att använda IT för lärandet är att spela mer på deras planhalva, och det känns antagligen både roligare och tryggare - vilket förstås är nödvändiga ingredienser för att lära.

Digitala verktyg - traditionella läromedel

Läromedelsmässa i Globen. Kändes så trist och förutsägbart. Blir liksom inte imponerad längre, tycker inte att det sker någon riktig utveckling av materialen längre. Är dessutom tveksam till att vi gör oss så beroende av läromedlen. Det är så viktigt att själv fundera igenom vad man gör och varför, och om allt redan finns serverat - blir vi några reflekterande varelser då? Däremot blev jag imponerad och motiverad av presentationen av TeamBord. Längtar efter att få pröva någon gång. Är det bara inom IT som det händer nya användbara saker? Nu finns alltså en massa nya pedagogiska vektyg, som jag kan se stor användning av, men var finns tillämpningarna? Hade varit kul att se goda exempel på hur dessa verktyg kan utveckla undervisningens innehåll. Antar att vi e-smarta ska bidra till detta på något sätt...men det är så kort om tid att hinna utveckla något...

Känns allt bättre

Jodå, idag känns det riktigt spännande. Skapade en ny wiki på den reklamfria ytan för lärare. Trodde jag gjorde det förra gången också, men tydligen inte. Dessutom lyckades jag läsa mig till hur man bjöd in sina "medlemmar", så det fick jag också att fungera. Gjorde det tillsammans med de fyra eleverna i profilgruppen och de uttryckte spontant att det skulle bli kul att använda IT på detta sätt. Positiv överraskning. Kändes bra. Men sedan blev det ju struligt när alla fyra skulle göra inlägg samtidigt eftersom de sparade över varandras alster. Det där måste jag försöka fixa genom att skapa någon sorts undergrupper antar jag. Nu återstår att se huruvida denna wiki kan bli ett levande forum som fyller en funktion för lärandet, eller om det bara blir ett pliktskyldigt klotterplank... Måste ta reda på om man kan bifoga filer också, det skulle mina grupparbeten ha nytta av.

Många frågor blir det...

Tiden går och inte mycket nytt händer. Har försökt skapa en egen wiki men det gick inget vidare. Dels blev den full med reklam, dels vet jag inte alls hur jag ska bjuda in eleverna till den. Med andra ord fyller den ingen funktion alls just nu. Eftersom jag ville få min pilotomgång att fungera så att jag kan testa det "på allvar" om några veckor känns det ännu mer tråkigt. Ska söka hjälp hos kollegorna när jag får tid, men kanske borde boka tid för handledning också. Misstänker att det mesta egentligen handlar om min brist på initiativkraft när det gäller den praktiska datorhanteringen. Jag kan om någon visar mig, men jag är urdålig på att själv försöka mig fram. Och känner man sig dålig på något så blir man inte direkt mer initivativrik heller...Självuppfyllande profetia.

Synd egentligen, för jag känner samtidigt att det här verkligen skulle kunna vara något nytt och givande för mig att prova. Jag tror starkt på idén att elever lär tillsammans, i ett socialt sammanhang, men IT-användning har tidigare känts så individualiserat och enskilt. Men att kunna kombinera IT med gemensamma diskussioner, gemensamt tänkande och problemlösande är ju genialt. Det skulle också kunna bli ytterligare ett forum för elever att kommunicera sina kunskaper i. Vilket är värdefullt för alla, men kanske i synnerhet för dem som inte tycker det är självklart att kommunicera muntligt.

Funderar också på det där med integritet. Vill alla att deras tankar och trevande försök blir så offentliga? Även om inte alla bjuds in till att skriva på wikin så kan alla läsa den, eller? Men om å andra sidan alla tycker att det är OK, då kanske man rent av ska fundera på att bjuda in föräldrarna till att läsa och följa med i diskussionerna? Föräldrar får vanligtvis, i bästa fall, se produkterna av lärandet, men hur vanligt är det att de som tonårsföräldrar bjuds in till att ta del av processen?

Nä, jag måste nog boka tid för handledning så att jag kan ta tag i alla mina undringar och komma någon vart.