Utvärdering av esmart

Öka pedagogernas digitala kompetens
Eftersom min digitala kompetens tidigare inskränkte sig till det mest basala, har e-smart varit mycket behövligt för mig. Jag har inga problem att se fördelarna och praktiska användningsområden för digitala resurser i klassrummet, men jag har saknat såväl de tekniska kunskaperna som de praktiska förutsättningarna att använda dem i undervisningen. Genom e-smart har jag skaffat mig den tekniska kunskapen, men saknar i och för sig fortfarande de praktiska verktygen. För tillfället har vi en bärbar projektor på hela skolan, så det dagliga och spontana användandet av IT i klassrummet känns avlägset. Det känns i alla fall väldigt kul att känna till mer om vilka resurser som finns, och fundera över hur de kan användas på ett bra sätt i undervisningen. För naturligtvis är inte allt IT-användande, som ett självändamål, bra för inlärningen. Att hantera IT kan eleverna många gånger bättre än jag redan, så det är inte det som är poängen. Men vad jag kan, till skillnad från eleverna, är att utnyttja deras intresse och engagemang för IT till att skapa bra lärsituationer kring ett viktigt ämnesinnehåll. Jag ser IT som ett verktyg, men inte som ett innehåll. Jag är i första hand didaktiker, så VAD eleverna ska lära sig är den mest centrala frågeställningen, och sedan funderar jag vidare på HUR jag ska arbeta för att eleverna ska komma dit jag vill. Och där kommer IT in. Ska jag använda en wiki i undervisningen så är det inte wikin i sig som är målet, utan det intressanta är hur wikin kan användas för att nå olika kursplanemål.

Insyn i moderna verktyg, som wikis och bloggar, podcasting, och börja använda dem.
Den stora förtjänsten med de digitala lärresurserna är att de i de flesta fall bidrar till att stärka elevers motivation och engagemang för skolarbetet. För att ta ett exempel. Jag arbetar periodvis mycket projektorienterat och ämnesintegrerat (NO/SO), där elever gruppvis arbetar med olika frågeställningar. Det finns tonvis med fördelar kring detta arbetssätt, men en nackdel som ständigt återkommer är att det är svårt att hinna med och handleda elever så mycket som man skulle behöva. Svårt för att man under ett lektionspass inte hinner prata med alla, svårt för att man inte är delaktig i alla diskussioner i grupperna, svårt för att man inte hinner se hur långt olika grupper hinner. Jag har därför ibland försökt få elever att använda sig av loggbok, där de dels dokumenterar det de ”lärt sig”, dels det de behöver hjälp med. Hopplöst projekt. Loggböcker fungerar inte. De vet inte vad de ska skriva, de kan inte sätta ord på vare sig vad de kan eller precisera vad de behöver hjälp med (”Allt”, ”Inget”, ”Hitta fakta”…). Med åren har jag förstått att för att kunna beskriva vad man inte kan måste man kunna en del! Det är alltså inte en liten begäran jag gjort av eleverna. MEN, med wikins hjälp kan jag komma runt en del av problemen ovan. De är mer vana vid loggböcker och att ”tänka högt” på nätet, fast i form av bloggar. Att tänka högt blir ett sätt att visa vad man kan, såväl som vad man inte kan, fast eleverna kanske inte uppfattar det så. Dessutom kan de på wikin lägga upp sin PowerPoint (om det är så de ska presentera sitt arbete) eller sina wordfiler, så kan jag gå in och titta på dem och se var i processen gruppen befinner sig. Min överblick blir helt enkelt bättre, och jag kan också ge dem skriftlig respons när jag inte hinner med den muntliga.

Ökade möjligheter till förbättrade resultat och måluppfyllelse.
Min erfarenhet är att eleverna tycker att det är roligare att dokumentera det de gör och kan i form av en wiki och/eller blogg, och det gör att arbetet flyter på med större smidighet. På det sättet blir också lärandet mer effektivt med förbättrat resultat som följd. Ytterligare en poäng är att man som lärare skaffar sig ytterligare ett tillfälle för bedömning. Jag tycker att det är vikigt att elever blir bedömda på många olika sätt, med olika former, så att man försöker ge alla elever möjlighet att visa sig från sina bästa sidor någon gång. Alltså gäller både skriftliga inlämningsarbeten, prov, muntlig redovisning, gruppdiskussioner etc som bedömningssituationer. Nu kan jag lägga till ytterligare en form, wikin eller bloggen. Så om en elev inte lyckas formulera några bra reflektioner eller slutsatser på provet kanske de har gjort det tidigare på wikin.

Nästa steg…
I framtiden hoppas jag kunna vidareutveckla detta ytterligare. Jag ska t ex prova att använda själva wikin som en redovisningsform, att varje grupp gör en snygg wikisida och fyller den med sitt innehåll (inte som nu när de mest skriver frågor och lägger upp sina filer på den). Inte för att innehållet nödvändigtvis blir bättre så, men för att det blir ett roligare sätt att dokumentera det man gör och redovisa det man lärt sig. Men den stora utmaningen för mig är att hitta tid att lära mig mer om alla dessa digitala lärresurser ordentligt så att jag sedan kan använda det på ett bra sätt i undervisningen. Jag tycker det skulle vara mycket positivt om det blev en uppföljning av denna kurs, där fokus blir mer på våra egna praktiska didaktiska tillämpningar. Just nu tycker jag det har gått för kort tid för att jag ska ha hunnit utveckla/tillämpa så mycket av det jag lärt mig, men på sikt hoppas jag det kan ha hänt mer. Det skulle därför vara jättekul att få se vad alla andra hunnit göra om en termin. En stor poäng med denna utbildning har också varit att jag fått tillfälle att träffa fler kollegor i kommunen och fått en liten inblick i hur det kan se ut och fungera på olika skolor/klassrum. Av den anledningen skulle det också vara värdefullt att upprätthålla kontakten i gruppen i form av en uppföljningsträff. /Pia