Det flyter på, så sakteliga. Träffar bara min grupp en gång i veckan så det hinner inte bli så mycket wiki. Men vi rör oss framåt. Utvecklat lay-outen något och försökt skapa struktur på startsidan. Den var alldeles för rörig. Efter workshopen om web 2.0 förra veckan blev jag väldigt inspirerad att utveckla användandet av wikin, men kände också att jag pga stor ovana, behöver så väldigt mycket tid för att få det bra. Jag har börjat så frön bland kollegorna också, hoppas att de kan få möjlighet att prova de med, för det är ju onekligen roligare att vara flera tillsammans och utveckla.
Kände efter förra veckans möte att jag börjar övervinna min skepsis, eller snarare rädsla kanske, för att använda nätet för lärande. Jag har introducerats till nätanvändning, inte genom att pröva själv och upptäcka alla fördelar, utan genom att ta del av andras erfarenheter och alla nackdelar. Föreläsningar om hur illa ungdomar kan råka ut på nätet genom att träffa fel personer, lägga ut bilder som används på fel sätt, reportage om hur lätt barn får tag på extrema våldsbilder och vad det gör med dem, ja det är ingen hejd på hur skadligt det kan vara. Så nu ska jag plötsligt tycka att det är jättebra, och att elever kan lära sig massor av att publicera saker på nätet. Och jag ser ju onekligen fördelarna, men måste ockå hantera all skepsis som byggts upp tidigare. Tänk om de använder min wiki för att skriva dumma saker till varandra, lägga ut bilder... då skulle det bli jobbigt. Jag är ju trots allt ansvarig för hur sidan används. Tycker det känns svårt att hinna vara steget före eleverna, och förekomma alla typer av användande, eftersom de är så mycket snabbare och bättre på det här än jag. Och allt på nätet känns så enormt oåterkalleligt, har man en gång publicerat så finns det där, någonstans.
Men, avslutningsvis, så känner jag mig absolut mer lockad än avskräckt trots allt. Jag ser ju, det lilla jag har kommit igång, att eleverna är SÅ entusiastiska och att de tillför och utvecklar sina projekt mer nu än vad de gjort förr. Att använda IT för lärandet är att spela mer på deras planhalva, och det känns antagligen både roligare och tryggare - vilket förstås är nödvändiga ingredienser för att lära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kloka och viktiga synpunkter du tar upp, Pia.
Men visst är fördelarna många med nätet och att se att de faktiskt UTVECKLAR sig!
Ser fram emot att höra mer!
Hej Pia! Jo, jag gillar att blogga, det är ett forum som passar mig. Därför håller jag bloggen uppdaterad. Men hur det blir när själva esmartutbildningen avslutas vet jag inte. Har inte riktigt koll på hur många som läser mina inlägg förutom Kerstin, som är vår handledare.
Skicka en kommentar